17-07-29 Att vandra 1.0. Det blev inte Åre

17-07-29

När jag klev upp på onsdagsmorgonen var jag inställd på att köra till Åre. Det var jag fortfarande när jag hade ätit frukost och skulle till att packa in bilen och dra, då kom David förbi. Han påtalade att det var lite långt att köra enda dit alldeles ensam och att det fanns mycket i norra Dalarna och Härjedalen, bland annat vägen Flatruet som går tvärs över ett fjäll. Siktet riktades om till Grövelsjön, där har jag varit ganska många gånger förr och det kändes som en lämplig start. Jag kör några timmar, passerar Särna och ser skyltarna om Fulufjällets nationalpark, tänkte efter en sekund och tvärgirade in på vägen mot Mörkret. Sveriges högsta vattenfall finns här och jag blev osäker på om jag har sett det. Därutöver har vi även Granjäveln, världens äldsta träd, 9550 år, någonstans ovanför fallet.

Jag parkerade vid Naturum, drog på mig springskorna och lät vattenfallet få bli en del utav en löprunda. Fantastiskt att få sträcka på benen efter timmar i bilen. Löpsvetten tvättade jag av vid ett hundbad bredvid parkeringen. Det kändes passande.

Tillbaka vid bilen stod jag inför Problemet, att packa allt jag behöver för en natt på fjället. Det var middagstid och ont om utrymme för eftertanke om jag skulle hinna någon vart före kvällen. Processen med att packa bestod i att jag ryckte och slet i det mesta som låg i bagageutrymmet och baksätena, nästan instinktivt lät jag somliga saker hamna kategoriserat i packpåsar medan andra for tillbaka till sin ursprungliga plats. När klockan var sju på kvällen trodde jag mig ha fått med det nödvändiga, slängde upp väskan på ryggen och satte av upp på fjället.

Fulufjället med avgång från Naturum visade sig vara väl lämpligt för någon så oerfaren som mig. På Naturum hade jag fått en karta vid fråga om tältning någorlunda nära rekommenderades jag att gå upp till Rösjön och slå tält där. Det var en knapp timmes promenad upp på fjället och på plats fanns några hyrstugor, båthus och ett dass. Jag träffade några som tältade där, hälsade och gick ytterligare en bit för att inte behöva trängas. Under natten märkte jag, om inte tidigare att det bodde fiskmåsar på en ö alldeles utanför där jag slagit läger. I ärlighetens namn hade jag föredragit att få drömma till annat ljud.

Dagen efter bestod av några timmars promenad uppe på fjället, där jag trots gåendes längs en tydlig utmarkerad led höll noga koll på karta och kompass för att se om jag kunde pricka in var jag var, något som gick förvånadsvärt lätt. Väntar med spänning på hur resultatet blir när jag får prova det i oledad träng i dimma. Efter promenaden packade jag ihop, knatade ner igen och körde upp till Grövelsjön.

I Grövelsjön stannade jag två nätter. Jag hann med två fina promenader upp på fjället, bli insvept i dimma, prova pappas poncho i spöregn – fantastiskt plagg, känns som att gå runt med ett litet tält där man har armarna fria under – och en springtur från baslägret i närheten av Sjöstugan upp längs Linnéstigen och vidare upp på ett par fjäll längre in i Norge. Efter allt detta luktade jag apa och kalsongerna hade matats till en nivå där de utvecklat en kvidande röst som bönade och bad om skiftbyte. Jag hörde till underklädernas resonemang och fann dem rimliga, packade ihop och körde ner till Idre där jag har förlängd familj via min lillebrors sambo. Jag sitter nu nyduschad i deras fantastiska villa. Fräsch!

Det där med kalsong-konversationen. Riktigt så illa var det inte, men redan andra dagen kunde jag observera att jag förde relativt högljuda dialoger ensam på fjället. De har fortsatt. Jag fann även vissa svårigheter i att föra en normal konversation när jag träffade på en gammal kollega vid parkeringen i Grövelsjön. Det är tur att det bara dröjer två veckor innan jag ska möta upp Johanna i Åre, och det ska bli intressant att genom henne se vilket stadium jag har hunnit träda in i.

Nu ska jag äta, handla mat och därefter vet jag inte riktigt. Det finns en väg som går nordost från Idre. Jag tänkte följa den och se var jag hamnar.

17-07-25 Att vandra 1.0

17-07-25 Att vandra 1.0

Förra året cyklade jag tillsammans med min lillebror från Falun till Treriksröset. Det tog oss en månad att trampa hela vägen upp och sedan åka bussar och tåg söderut igen. En månad av tältning, matlagning på trangiakök och daglig ihärdig fysisk aktivitet. Jag fick blodad tand och bestämde mig för att även sommaren 2017 skulle innehålla ett friluftslivsprojekt.

Planerna var många och vilda. Jag skulle vandra gröna bandet, alltså från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr, senare var jag inne på att cykla samma tur. Jag funderade på att cykla från Falun upp till Sarek, för att därifrån korsa naturreservatet till fots. Jag övervägde att ta bilen norrut någonstans, byta över till cykeln som jag tagit med på taket och sedan fortsätta in i vildmarken till fots. Slutligen insåg jag att mina vandringserfarenheter faktiskt bara består av dagsturer, och att de vilda planerna mycket väl skulle kunna leda till att mina nära och kära skulle få läsa om hur jag förolyckats i kvällstidningarna.

Jag har insett att jag inte kan ett skit om fjällvandring, accepterat insikten och planerat om efter det. Målet med den här resan är inte att åstadkomma något spektakulärt, snarare motsatsen. Imorgon åker jag norrut med målsättningen att under följande månad lära mig det mest basala jag behöver kunna för att på sikt våga mig på större projekt.

Ärligt talat så vet jag inte ens hur jag ska packa. På cykeln kunde vi utan problem bära med oss 30 - 35 kilon, så länge allt rymdes i väskor och på pakethållare så var det bara att lassa på. Att bära 30 kilo på ryggen gåendes i kuperad och ojämn terräng klarar nog inte min kropp, tror jag, har faktiskt ingen aning.

Jag har arbetat ut en strategi för att på sätt och vis komma runt all okunskap. Den är att ta bilen upp. Då kan jag slänga in allt jag tror att jag kan tänkas komma att behöva i den, köra till ett bra utgångsläge i fjällvärlden, börja med kortare turer i närheten av bilen och under månaden successivt kunna göra fler och fler övernattningar i det vilda. Inläggen som följer kommer alltså att kunna bli värdefulla för andra nybörjare som inte själva vill behöva upprepa alla standardmisstag.

Kanske är det vad jag inte kommer att göra. Jag har även med mig springskorna och en jäkla massa böcker. Kanske kommer jag att hitta en vacker plats att parkera bilen, slå upp camp där, ägna förmiddagarna till löpturer och eftermiddagarna till bokläsning. Klätterskorna är också med, det kan lika gärna bli en sån resa. Oavsett vilket så är jag riktigt jävla pepp på att komma upp i bergen, tälta och käka pulvermos med falukorv - en diet jag har längtat efter sedan förra sommaren.