17-07-29
När jag klev upp på onsdagsmorgonen var jag inställd på att köra till Åre. Det var jag fortfarande när jag hade ätit frukost och skulle till att packa in bilen och dra, då kom David förbi. Han påtalade att det var lite långt att köra enda dit alldeles ensam och att det fanns mycket i norra Dalarna och Härjedalen, bland annat vägen Flatruet som går tvärs över ett fjäll. Siktet riktades om till Grövelsjön, där har jag varit ganska många gånger förr och det kändes som en lämplig start. Jag kör några timmar, passerar Särna och ser skyltarna om Fulufjällets nationalpark, tänkte efter en sekund och tvärgirade in på vägen mot Mörkret. Sveriges högsta vattenfall finns här och jag blev osäker på om jag har sett det. Därutöver har vi även Granjäveln, världens äldsta träd, 9550 år, någonstans ovanför fallet.
Jag parkerade vid Naturum, drog på mig springskorna och lät vattenfallet få bli en del utav en löprunda. Fantastiskt att få sträcka på benen efter timmar i bilen. Löpsvetten tvättade jag av vid ett hundbad bredvid parkeringen. Det kändes passande.
Tillbaka vid bilen stod jag inför Problemet, att packa allt jag behöver för en natt på fjället. Det var middagstid och ont om utrymme för eftertanke om jag skulle hinna någon vart före kvällen. Processen med att packa bestod i att jag ryckte och slet i det mesta som låg i bagageutrymmet och baksätena, nästan instinktivt lät jag somliga saker hamna kategoriserat i packpåsar medan andra for tillbaka till sin ursprungliga plats. När klockan var sju på kvällen trodde jag mig ha fått med det nödvändiga, slängde upp väskan på ryggen och satte av upp på fjället.
Fulufjället med avgång från Naturum visade sig vara väl lämpligt för någon så oerfaren som mig. På Naturum hade jag fått en karta vid fråga om tältning någorlunda nära rekommenderades jag att gå upp till Rösjön och slå tält där. Det var en knapp timmes promenad upp på fjället och på plats fanns några hyrstugor, båthus och ett dass. Jag träffade några som tältade där, hälsade och gick ytterligare en bit för att inte behöva trängas. Under natten märkte jag, om inte tidigare att det bodde fiskmåsar på en ö alldeles utanför där jag slagit läger. I ärlighetens namn hade jag föredragit att få drömma till annat ljud.
Dagen efter bestod av några timmars promenad uppe på fjället, där jag trots gåendes längs en tydlig utmarkerad led höll noga koll på karta och kompass för att se om jag kunde pricka in var jag var, något som gick förvånadsvärt lätt. Väntar med spänning på hur resultatet blir när jag får prova det i oledad träng i dimma. Efter promenaden packade jag ihop, knatade ner igen och körde upp till Grövelsjön.
I Grövelsjön stannade jag två nätter. Jag hann med två fina promenader upp på fjället, bli insvept i dimma, prova pappas poncho i spöregn – fantastiskt plagg, känns som att gå runt med ett litet tält där man har armarna fria under – och en springtur från baslägret i närheten av Sjöstugan upp längs Linnéstigen och vidare upp på ett par fjäll längre in i Norge. Efter allt detta luktade jag apa och kalsongerna hade matats till en nivå där de utvecklat en kvidande röst som bönade och bad om skiftbyte. Jag hörde till underklädernas resonemang och fann dem rimliga, packade ihop och körde ner till Idre där jag har förlängd familj via min lillebrors sambo. Jag sitter nu nyduschad i deras fantastiska villa. Fräsch!
Det där med kalsong-konversationen. Riktigt så illa var det inte, men redan andra dagen kunde jag observera att jag förde relativt högljuda dialoger ensam på fjället. De har fortsatt. Jag fann även vissa svårigheter i att föra en normal konversation när jag träffade på en gammal kollega vid parkeringen i Grövelsjön. Det är tur att det bara dröjer två veckor innan jag ska möta upp Johanna i Åre, och det ska bli intressant att genom henne se vilket stadium jag har hunnit träda in i.
Nu ska jag äta, handla mat och därefter vet jag inte riktigt. Det finns en väg som går nordost från Idre. Jag tänkte följa den och se var jag hamnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar